Djurkommunikation är ett utbrett begrepp i Sverige idag. För ett flertal år sedan var det många som blev förundrade när de på tv såg Samantha Kurhy tala med djur, till och med en elefant. I början av 90talet var jag själv med på en workshop med Samantha som hon hade i Stockholm i samband med en mässa. Intressant men inte mitt sätt att nå fram till djur eftersom jag själv inte anser att det är intressant att förmedla till en hund att den ska hämta en gul socka i tvättstugan. Roligare än så kan jag ha med min hund.

Själv har jag alltid talat till djur. Det har väl du också? Om inte annat svurit till flugor eller sagt sitt åt en hund. Vi får på dressyrkurser bland annat lära sig hur du får hunden att sitta, ligga och stanna, ord och teckenspråk som vi tar för givet att djuret lär sig, vilket det gör. Då kanske vi också kan vara så smarta att vi kan förstå djurets läte och kroppsspråk då det visar oss vad det vill. Under mitten av 90-talet hade jag några ”Tala med djuren kurser” i Kalmar, det var intressant och jag fick positiv respons men jag var själv inte nöjd. Kanske för att folk utifrån hade sina funderingar omkring djurkommunikation som inte var det sätt jag kommunicerade på.

För mig handlar djurkommunikation om samspel, på lika villkor, det är som om jag skulle hamna på en öde ö med en kines. Han kan inte svenska och jag kan inte kinesiska, men med hjälp av tecken och kroppsspråk närmar vi oss varandra i förståelse. Tyvärr är det alltför många oseriösa djurkommunikatörer i landet idag, som profiterar sig på osäkra djurägare som så gärna vill ha kontakt med sitt djur, ofta folk som är intresserade av det nyandliga är detta en del i det.

Att tala med djur det kan du göra själv, frågan är om du vill lyssna. Det är så enkelt, så mycket enklare än vad du kanske tror. Ett exempel för varje hundägare är, att du exempelvis sitter och ser på Tv:n kommer din hund och puffar i dig och du svarar (alltså talar högt och tydligt till hunden) – Du får vänta, vi går ut om en liten stund, matte/husse ska bara se klart detta först. Hunden har inte sagt något utan den har på sitt sätt visat vad den vill, du har lyssnat, förstått och svarat. Tagit för givet att hunden förstår, ofta gör de det en sådan gång för eftersom du är inne i ett program är du mer avslappnad i kontakten med djuret. I det visar du tydligt en bild om sedan, genom att gå ut medan du säger de orden. Ibland accepterar hunden det och ibland när nöden inte kräver någon lag blir den mer ivrig. Vilket då inte betyder att det inte har förstått, det kanske bara är så att den måste ut nu.

Du kan kommunicera med ditt djur, det går bättre om du tar hänsyn till vilken ras det är. Vilka drifter som styr den och hur flockbeteendet fungerar. Men visst det finns de som sitter och skickar bilder till ett djur och får bilder tillbaka, tyvärr upplever jag ofta att det är mer en medial läsning än en kommunikation. Du bör vara kritisk, jag hade en kursare som hade varit med sin katt till en djurkommunikatör som sa att katten tyckte inte om att gå till veterinären för det påminde katten om att åka hiss. Jag frågade om katten åkte hiss mycket? Men den hade aldrig åkt hiss. Endera var kommunikatören oseriös eller så kan katten ha förmedlat en känsla som djurkommunikatören upplever när den åker hiss och inte tycker om det.

Hur gör du när du kommunicerar med ett djur vid närkontakt? Lär dig först artens egenskaper och villkor, drifterna är starka och styr över beteendet som att en häst är flyktdjur och en hund är ett jagande djur. De möter omvärlden och dig olika. Släpp sedan alla förutfattade meningar, allt som du tror att det ska vara, låt sinnet vara öppen. Desto mindre du vet, desto bättre törs du lita till din information och skapa en djupare kontakt. Jag tror inte att du måste hålla i djuret, vi håller ju inte heller i varandra när vi pratar utan kan gå runt i rummet och även syssla med annat. Du skickar tankar, skapar ett band mellan dig och djuret, du kan börja med att skicka exempelvis grön energi för att visa på öppet sinne och känslor. Är det en hund kan du koncentrera dig på vattenskålen, får du gensvar är det mycket troligt att hunden går till vattenskålen. Förmedla det som är viktigt och uppmärksamma vad du får själv för upplevelser som kan vara i bilder, ljud, doft eller något annat. Du kan också börja med att läsa av djuret energimässigt för att se var eventuella obalanser finns.

När du ska kommunicera på distans
Handlar det om att tona in dig på djuret, att ha tillit till de bilder och förnimmelser som du mottager. För en del går det lättare med en bild på djuret, finn din egen metod. Du kan ställa en fråga i ditt sinne och vänta in vad du får för upplevelse.

Att kommunicera med djur är lätt, kanske lättare än vad du tror, se det som en självklarhet, lita till dig själv. Djur har känslor, efter sitt beteende, efter sin ras på samma sätt som vi människor efter kultur, religion och uppfostran har olika värderingar samt olika sätt att uppleva saker och ting. Ett litet exempel som kan vara värt att tänka på är att hästar är flyktdjur vilket gör att de hela tiden är beredda att fly. Medan en hund är ett jagande djur och hellre attackerar än flyr. De två beteendena gör att en häst och en hund reagerar olika vid liknande situationer. Likaså prägling ifrån födseln, en hund som levt hela sitt liv ute i en hundgård har ingen uppfattning om hur det är att ligga på soffan och kan således inte sakna den känslan. En hund som legat på soffan och sedan blir utslängd i hundgården saknar troligen flocken mer än soffan. Att prata med ett djur är som att prata med en ny person ifrån ett främmande land, du lyckas mest om du vet vilka seder och bruk som dominerar en annan individs beteende.