Idag är det förutom newageare mestadels naturfolk i Sibirien, Syd- och Nordamerika,Australien, Indonesen, Sydostasien, Kina och Japan som lever efter shamanismens ursprungliga principer. Människor i det som vi brukar kalla den civiliserade världen har anammat en lite modifierad form, många har den som ett alternativ till andra trosuppfattningar. Gemensamt för alla som utövar shamanism är uppfattningen. Namnet shaman används för den i stammen, klanen som i andra kulturer kanske kallas medicinman, trollkarl, häxa, magiker eller präst eller prästinna.

En shaman är en person som använder sig själv som kanal för helande och länk till andevärlden. Länken till andevärlden öppnas med olika hjälpmedel, där är trumman det allra vanligaste. Med ett monotont trummande går shamanen in i ett transtillstånd i vilken kontakt med andevärlden öppnas. Andra hjälpmedel är olika rökelser, djurdanser, naturdroger och sånger. Väl i kontakt med andarna får shamanen kraft, råd och vägledning över hur olika frågor och företeelser bör lösas. Shamanismen påtalar vikten av att leva i harmoni med naturen och dess övriga invånare. En uppfattning är att även materia, som till exempel stenar, har en själ och en kraft. De anser att livet endast kan bli fullkomligt om vi lever i harmoni med allt annat på jorden - samt i universum.

Den shamanska icke ordinära världen består av övervärlden, mellanvärlden (vår värld) och undervärlden. Kronan är övervärlden och rötterna är undervärlden. I Sverige är det mest den nordamerikanska shamanismen som blivit populärast. Vi fascineras av indianerna och deras kunskap. Av fjädrar, vackra färger, djurdelar som byggs ihop till magiska verktyg som exempelvis drömfångare, Mandalas med mera. Smudge, det vill säga en renande rökelse av salvia, ceder och lavendel som används med en fjäder för att rena vår aura är ett arv av detta.

Våra shamaner, vår svenska shamanism har sitt ursprung i samerna som besitter denna kunskap i samklang med naturen. Dessa kallas noider. För mig är shamanism en naturlag, att leva i harmoni med allt levande, med respekt och kunskapen att inget kan tas bort, inget är mer värt än något annat. Själv har jag gått i utbildning inom shamanism, jag tror att det bor en shaman i oss alla, men en del "shamaner" hävdar att de blir född till shaman och inget någon kan lära sig. Det sägs att en shaman måste lida, genomgå transformation för att släppa begränsningarna och öppna sina sinnen. En shaman upplevs ofta som en lite udda person.

De nordamerikanska indianerna säger att livet är som ett hjul (medicinhjulet) där alla har sin plats, de kan inte ens ta bort en gräshoppa för då rubbar de helheten och balansen i allt levande.

Boktips.
Shamanens väg- Michael Harner
Den stora drömmen- Sörensen