Jag såg en serie igår kväll där en person sa att alla vill bli ihågkomna, det fick mig att fundera, vill jag bli ihägkommen och svaret är Nej. Men däremot önskar jag att bli material blir ihågkommet. För mig är det skillnad, ärligt talat så bryr jag mig inte om någon skulle ge mig en tanke den dagen jag lämnat denna värld, men jag skulle tycka att det var tråkigt om mitt material den dagen inte kunde inspirera, för det är skillnad på jag och på mina verk. 

Visst jag brinner för att inspirera, men det är inte mig det handlar om, även om jag i flertalet exempel och metaforer kan använda min erfarenhet. Du kanske inte tror det men jag är en mer privat person även om jag förmedlar mina tankar, med det är tankar om livet, inte vad som handlar om mig, men samtidigt speglar mina tankar något för dig som läser detta. Så hur är det, vill du bli ihågkommen?

Jag har garderat mina verk, allt material som jag skapar, det finns kvar, jag har en i min familj som har tillgång till allt och kan se till att allt rullar på förutom då webmöten. Det får mig att tänka på själen, tidigare liv, framtida liv, vad är det som driver mig att förmedla? En inre längtan som jag inte kan definera, men jag anar att jag i tidigare liv säkert avrättat andliga personer och gör bot i detta med att förstå, fundilura och förmedla. Tänk vad coolt om jag i ett framtida liv stöter på en bok eller en kurs som jag skapat. Kanske jag är klokare (förhoppningsvis) och tycker att det är blaha blaha eller så kanske jag blir imponerad på hur mycket denna person, Ylva Trollstierna, hade kunskap om. Hm, den som lever för se sägs det, men det stämmer som inte in i detta. 

Att bli ihågkommen, kanske till och med vara berömd handlar nog om bekräftelse, eftersom jag är himla bra på att klappa mig själv på axeln, kan det vara orsaken till att jag inte ser att det handlar om mig.

Jag brukar förklara min privata del, med att om jag skulle vinna på Bingolotto skulle jag inte våga ringa in, eller likaså om det var något som ska svaras på i ett radio eller tvprogram. Jag skulle inte våga, tycka att det är pinsamt. Men om de skulle be mig i min yrkesroll medverka skulle jag inte ha någon fundering alls utan prata på. Jag freebasar jämt, gillar live situationer mest då jag litar på mig själv, min allmänna och andliga kunskap, i det flödar orden. Det är lite så det blir med de filmer jag spelar in, jag kan inte ha ett manuskript, då blir jag helt låst, utan ge mig ett kort eller en färg, runa, en symbol så pratar jag på (i ett). Personligen tycker jag att det blir mer äkta med en liveinspelning utan manuskript, allt kan hända! Som att min hund skäller, grannarna öser på musik, en motorcykel drar förbi, jag sätter i halsen, lägger i en snus, dricker lite vatten eller något annat utan kontroll.

Jag är nog väldigt mycket i kortet 3 i Stavar, impuls, inre driv, längtan, passion i att bara följa känslan i stunden, inte alla som klarar av det, men det är inte mitt bekymmer. För mig är det viktigt att alltid vara sig själv, om det är något jag personligen skulle vilja bli ihågkommen för, är det att jag var mig själv.
3 i Stavar visar på någon som ser ut över vidderna, lite nyfiken på vad som finns att upptäcka, vilka äventyr som finns att uppleva i horisonten. Livet är bra coolt ändå, tur att vi har flera liv på att oss att lyssna på impulserna som själen peppar oss till. 

Vad önskar du bli ihågkommen för?