Jag har varit häxa i mitt tidigare liv. Nu vill min själ få ro, göra något gott och hjälpa andra, säger Ylva Trollsveden auktoriserad Tarottolkare eller spåkvinna.

Ylva Trollsveden bor i Umeå och spår varje dag sig själv och andra. Med sina kort lägger hon en stjärna som det heter. Hon vill hjälpa människor att se olika alternativ, göra rätt vägval och förbereda sig inför händelser.

- Jag spår alltid om framtiden, inte bakåt, därför att jag vill kunna puffa människor framåt.

Kärlek, hälsa, arbete och pengar frågar folk efter.

- Jag spår inte om död och olyckor. Jag ser förstås mycket mer än jag berättar men det gäller att ha ett ansvar.

Ylva menar att hon inte vill ta beslut åt andra

- Säger jag att någon ska skilja gör hon kanske det bara för att jag har sagt det, inte för att hon själv bestämt sig.

Men oavsett om spådomen ger besked eller inte kommer händelsen att inträffa ändå säger Ylva som tror att inget sker av slumpen.

VÄLJER FÖRÄLDRAR
Ylva menar  att man själv väljer sitt liv. Att som mamma känna sig otillräcklig är helt onödigt.

- Som barn väljer du alltid dina föräldrar. Din själ söker en miljö där den kan utvecklas.

Ylva började att spå när hon var 14 år. Då var det hennes kompisar som fick vara föremål. Varför hon började har sin förklaring. Hon satt varje morgon tillsammans med sin moster och pratade om drömmar.

- Sedan lade hon sin stjärna, berättar Ylva

HAR MAKT
Ylva Trollsveden växte upp i en familj där mamma och mormor tillhörde ”den här branschen” som Ylva säger, det vill säga New Age. Helst vill hon inte kalla det så för ordet klingar illa i människors öron. Själv tar hon också avstånd från delar av New Age-rörelsen.

- Jag är själv mycket kritisk till vad andra men det jag själv gör vet jag fungerar.

Vad Ylva kan se som baksidan av sitt jobb är den makt som hon har som gör att alla, vare sig de tror på henne eller inte, tar åt sig. Alla är rädda för det ockulta, menar Ylva. Dessutom kostar det på, alla känsloupplevelser som hon går igenom.

- Vad som är jobbigt är när jag ser olyckor. Men det förekommer bara när jag spår utan kort. Utan kort kommer bilderna i huvudet och det försöker jag undvika.

FELTOLKAR IBLAND
Det är djupa och svåra frågor som vi diskuterar men Ylva sparar inte på skrattet. Det ljuder ofta och högt i det lilla rummet med gula flammiga väggar och kristaller, stenar och levande ljus på bordet.

- Jag mår bra och är jättenöjd med mig själv. Det är en förutsättning för att nå sanningen.

Om hon kan garantera att det hon ser och berättar är sant, trots olika spåkvinnors skilda tolkningar, säger hon så här.

- Jag kan feltolka ibland men det händer sällan. Min erfarenhet blandas med det jag ser därför vinklas ett svar olika om du går till fler spåkvinnor men grundsvaret är lika, det är Ylva helt övertygad om.

GLÖMDE BORT
Det var något don skulle berätta som hon glömde bort i samma sekund. Men att gräma sig över det är inte Ylvas melodi.

- Det försvann, då var det inte något viktigt, konstaterar hon och pratar vidare.

En av hennes önskningar är att alla ska ha en kortlek i byrålådan för att själva spå och hitta sig själ. Men det viktigaste i Ylvas liv är barnen. De är det enda hon skulle dö för.

SKRIVA BARNBÖCKER
Hennes mål i livet är att skriva barnböcker. Det skulle vara sagor om djuren och deras plats i livet. Nu skriver hon böcker mest om tarot. I sitt nästa liv tror hon däremot att hon kommer att bli barnboksförfattare.

- Jag kommer att bli konstnär eller dansare för det håller jag på att utveckla nu, så varför skulle inte min själ vilja utveckla det i nästa liv.

Västerbottningen

16 februari 1995