Det närmaste halvåret kommer att bli övervägande positivt för mig.

Jag kan visserligen emotse en självförvållat jobbig vecka i vår och en ekonomisk påfrestning i juli- augusti, men jag vet att det jobbiga är övergående och att det också kommer att rinna in pengar. Vad mina känslor anbelangar…..Nej, förresten: Det berättar jag inte. Men jag är informerad.

Låter det här raljant?

I så fall är det inte meningen. Jag ser vid det här laget större anledning att tro än att tvivla på Ylva Trollsveden.

Trollsveden?

- Taget förstås. Från början hette jag Edlund men det passade aldrig min natur.

Nej, nej, för Ylva Trollsveden är medial. Hon arbetar med medicindjur. Hon spår i kristall. Hon ägnar sig åt healing. Men framförallt: Hon spår i tarotkort. Om man nu får säga ”spår”….

- Det får man. Förr gillade jag det inte, men börjar man tala om ”konsultation” förstår inte folk vad det handlar om.

Hon är 34 år och i sju år ägde hon en kiosk. Hon har jobbat som butiksbiträde och inom långvården och hon har varit hemmamamma med tre barn. Men sedan två år tillbaka lever hon på spådomar i tarotkort och kurser i hur det går till.

- Intresset är faktiskt väldigt stort!

Hennes moster spådde i vanliga kort och naturligtvis gjorde det intryck. Under två somrar på högstadiet var hon på språkresa i England och träffade jämnåriga som spådde i tarotkort, och ännu mer av den varan blev det när hon p g a svår skoltrötthet hoppade av den svenska skolan och på dispens fick gå nian i England.

Tarot?

- Tarotkort finns bevarade från 1300-talets Frankrike, men i själva verket är de 20 000 år gamla.

Korten kan se ut på de mest varierande sätt, de som behärskar konsten utvecklar gärna kort som passar dem, men den gemensamma nämnaren är att en lek består av 78 kort och att korten är fantasifulla och väldigt vackra.

Ylva vet, för hon är alltså proffs. I Umeå har hon en butik där hon tar emot kunder på avtalad tid två dagar i veckan och har drop in-mottagning en tredje. De övriga dagarna ger hon kurser i Piteå och Luleå och dessutom skriver hon böcker. En är redan utgiven på eget förlag och fler är på gång. Dessutom är hon vice ordförande i Svenska tarotförbundet och ansvarar för den auktorisation det bedriver.

- Vi har omkring 40 medlemmar, men några av de mest kända tarottolkarna vill inte vara med.

Kanske beror det på auktorisationen? Den består i spådom av förbundets medlemmar och det gäller att tolka korten rätt- medlemmarna vet ju redan sin framtid- men också att meddela vad man ser på ett etiskt riktigt sätt.

- Man ska inte prata om död och olycka.

Men hur mycket blir spådomen värd om man bara får veta det positiva?

- Jag berättar inte bara det positiva. Ser jag att någons ekonomi kommer att haverera berättar jag det. Det är de verkliga katastroferna jag utelämnar. Vår uppgift är att hjälpa folk och man blir inte hjälpt av att veta att någon kommer att dö!

I sin ungdom var hon tillsammans med Saida Anderssons son och hon är imponerad av Saidas förmåga- men inte lika begeistrad i hennes etik.

- När hon sitter på Gröna Lund omgiven av en massa människor och berättar att den kvinna hon spår kommer att operera brösten har det gått snett.

Om Saida är medial är även Ylva det.

- Inte så att jag kan hitta det som försvunnit. Men jag ser saker hos folk. Deras förflutna och deras framtid. När jag var ung var det där jobbigt, men nu har jag lärt mig att stänga av.

Men det mediala är ingen förutsättning för tarottolkning. Det är, understryker hon, en kunskap. Hon kan se långt in i framtiden- hela livet- och hon kan titta ännu längre tillbaka. Till de tidigare liv vi levt i linje med den inkarnation som, det är hon övertygad om, råder.

- Men varför ska jag berätta om folks familjeförhållanden eller vad de gjort tidigare i sitt nuvarande liv? De vet de ju själva! Ja möjligen om det handlar om någonting i deras tidiga barndom som de inte är riktigt medvetna om men ändå tror har satt spår efter sig.

Hon är född i Boden och innan hon flyttade till Umeå bodde hon utanför Örnsköldsvik.

- På landet, rena idyllen.

Familjen flyttade för att barnen skulle börja Waldorfskolan, men redan innan flyttningen blev aktuell hade korten berättat om det. Kunde de inte spjärnat emot?

- Nej, det var nog meningen.

Därmed inte sagt att man ska acceptera allt korten visar att ödet har i beredskap.

- Absolut inte. Man kan påverka sitt liv! Men då kan det underlätta att veta vad som väntar- eller eventuellt väntar om man inte gör något åt saken. En kvinna som besökte mig skadades senare lindrigt i en bilolycka. Hade hon följt mitt råd- att alltid använda säkerhetsbältet- hade det inte behövt hända.

Kunskapen är, för den som har den, på gott och ont. Sin egen skilsmässa kände hon till långt i förväg.

- Men det var ingen självuppfyllande profetia. Den hade legat i luften länge. Fast jag var rätt imponerad över att jag träffade rätt vecka…..

Ett av barnen hittar försvunna saker. ”Ser” var de ligger. Ett annat har börjat tolka kort och det tredje är fascinerat av energier och vill bli trollkonstnär. Men ska han få folk att levitera (lyfta från marken) ska det vara på riktigt.

- Inte så konstigt. De har ju vuxit upp med mig som bejakar det. Eller bejakar och bejakar- det är inget konstigt med det här: det handlar om sådant mänskligheten känt till hur länge som helst, men som vi i vår kultur stängt ute.

För sin egen skull har hon aldrig studerat barnens framtid i korten.

- För ett tag sedan kom en av killarna hem med en bula i bakhuvudet. Han hade halkat och slagit i skallen på badhuset men jag tyckte ändå att det var tur att jag inte hade tittat i hans kort. Då hade han ju inte fått åka och bada….

När barnen är småkrassliga eller har ont blir det inte ilfärd till doktorn. Ylva börjar med handpåläggning. Det fungerar, hävdar hon.

- Fast mest i stället för aspirin. Naturligtvis är den vanliga sjukvården nödvändig! Jag utnyttjar den ofta……

Men tillbaka till tarottolkningen, upp till bevis- och eftersom jag vill ha facit inom överskådlig framtid begränsar vi oss till det närmaste halvåret. Men inte bara därför……

Jag erkänner: lite otäckt känns det!

- Jag rekommenderar ingen att bli tolkad för resten av livet. Det kan komma fram saker som både är obehagliga och som man fixerar sig vid. Fem år är max!

Ylva blandar leken. Grundligt! Hon frågar efter mitt stjärntecken och tar sedan fram ett kort: en representant för Jungfrun som utgör grunden för den ”keltiska stjärna” som hon lägger upp.

- Den är bara en variant. Det finns många andra och jag försöker ständigt utveckla nya. Resultatet blir visserligen ungefär detsamma men tolkningen kan underlättas.

Hon berättar om mitt familjeliv, om mitt känsloliv, om var jag ser ut att bli tvungen att lägga större engagemang och om hur jag för min egen skull bör förändra min attityd till omgivningen. Hon berättar också om den jobbiga veckan som- det ska jag vara medveten om- ändå bara är en vecka och om mycket annat.

Min grundinställning har varit tvivel. Men jag lyssnar och noterar. Spänt. Det skulle nog du också göra…..

Men bara som ett test. Vem är jag? Hur?

Ylva Trollsveden ger en beskrivning, inte särskilt djupgående, men tillräckligt, för att min tilltro ska växa.

- Och så ser jag att du haft det lite jobbigt och känt dig svag den senaste månaden.

Ljumskbråcksoperationen!

Och ytterligare en titt in i framtiden.

- I mars eller april kommer du att ge dig ut på en resa. Definitivt utanför Sverige.

Jag har redan hämtat biljetterna.

NV

19 februari 1994